Biografförordningen var de första reglerna om censurering av biograffilmer i Sverige. Man skulle ta bort sådant som verkade förråande, upphetsande eller förvillande av rättsbegreppen. Man ansåg att filmer som hade skräckscener, självmord eller grova förbrytelser inte fick förekomma på biografer. 1911 inrättades statens biografbyrå, myndigheten som försvann i och med filmcensurens avskaffande. På 1950-talet tog det fart igen med debatten om censur. 1954 införde man nya regler om censur. Man ansåg att censuren var ett skydd för barnen mot skadliga intryck. För vuxna insåg man att censuren skulle fylla en mentalhygienisk funktion. En utredning som gjordes av staten 1969 som föreslog att censur för vuxna skulle avskaffas. Man menade att kontrollen av film för vuxna inte borde vara annorlunda än kontrollen av andra medier. 1977 infördes åldersgränsen 7 år i Sverige. År 1990 kom filmgranskningslagen. Den var till för att begränsa negativa effekter av våldsskilldringar i filmer. Man ansåg att censur av filmer var ett steg tillbaka i samhällsutvecklingen och därför handlade lagen om att utföra kontroller mot de som hyrde ut filmer. 2011 avskaffade man filmcensuren i Sverige(från 15 år).
Av John Nordström
Av John Nordström